Sagan om ringen!

Ett totalt ointressant inlägg för alla män men här kommer sagan om hur jag hittade min vigselring.

En sak jag inte hade fattat innan allt detta var hur oglamouröst det faktiskt är att planera bröllop. Det ska budgeteras, bestämmas, ordnas in i det oändliga. De vill att man ska planera hela dagen in i detalj och sådant gör mig nervig. Tänk om man glömmer hur man ska ta sig till kyrkan och så är man fast där och allt går åt pipan...
Och så allt man kan välja mellan. Det borde finnas två att välja mellan! En fin och en ful. Nu finns det hundratusentriljoner fina och ändå är de inte riktigt rätt. Som dessa ringar. Man har en idé och går och testar och ingenting ser riktigt ut som man tänkt sig. Hittar man en fin så passar den inte ihop på ett önskvärt sätt med ring nr 1 och blaha, blaha.
Denna ring hann bli ett riktigt ångestmoment, faktiskt. Till slut ville jag inte titta bara för att jag visste att jag skulle stressas av butiksbiträdena och deras evinnerliga tjat om kantiga ringar som jag inte vill ha och deras 'Har vi bestämt oss?'
Nej, vi har inte bestämt oss! Tänk om det blir fel!!! Det här är ju för sjutton en once in a lifetime opportunity. Inte fan kan jag bestämma mig på en eftermiddag!

Så var jag då i Linköping för ett litet tag sedan och var ute vid Ikano och flanerade på egen hand en regnig förmiddag. Bestämde hurtigt att jag skulle gå in på Guldfynd och kolla. Gjorde det, det funkade sådär. Icke-tjatigt biträde dock vilket var välkommet men ändå ingen hit. Sa att jag kanske skulle komma tillbaka sen.
Lallade omkring, blev trött och lite halvgrinig pga av den där ringen som fortsatte att gäcka mig. Velade ifall jag skulle åka hem eller testa en runda till. Det var nära att hemfärden vann men av någon oklar anledning så gick tillbaka till Guldfynd.
Framsteg. Berättade hur jag ville att ringen skulle se ut och hon gick och ringde för att kolla om det kunde ordnas. De sa nej. Hon berättade att för första gången så var det en grej de inte kunde fixa. Nedslagen och ganska pessimistisk skulle vi dock testa om de hade en ring som såg ut ungefär som den jag ville ha. Testade av en slump en helt annat och så var vi klara.
Så skön känsla! (jag vet... för ett jädra smycke!) Det var på riktigt som om problemet bara försvann. Den passade så bra! Inte alls så som jag tänkt mig den men helt rätt när den satt på fingret.

Dock ville inte Guldfynd skylta med den på sin sida så ni får vänta tills 7 juli med att se. Den är superfin!

Så! Massa text för en ganska ordinär historia. Alltid har jag slösat bort någons tid. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0